Om Östergötland
Östergötland är ett landskap i sydöstra Sverige. Östergötland gränsar i söder till Småland, i väster till Västergötland genom Vättern, i norr till Närke och Södermanland och i öster till Östersjön. Landskapet sammanfaller i stor utsträckning med Östergötlands län, vilket dock är något större. I landskapet finns 50 000 kända fornlämningar.
De äldsta spåren av människans tillvaro i Östergötland har sitt ursprung från äldre stenåldern, mer än 7 000 år före Kristus. Vid Motala, invid Motala ström, har man funnit ca 200 000 fynd av mänsklig aktivitet i mer än 8 000 år. Under den äldsta tiden var den här delen en vik av Ancylussjön. Fynden är mest redskap av flinta, kvarts, ben och horn för verktygstillverkning. Här hittades också resterna av ett större hus och en mindre hydda ca 7 500 år gamla enligt kol 14-dateringar. Liknande hus har också hittats i Högby och Mörby utanför Mjölby.
När kristendomen först predikades i Östergötland och av vem eller vilka, är inte känt, men under 1100-talets början blev Linköping biskopssäte och en domkyrka började byggas, senare ombyggd och är då Sveriges första gotiska byggnadsverk. Johan I Sverkersson kröntes här troligen år 1219 av biskop Karl Magnusson, som var bror till Birger jarl. Ungefär samtidigt fick kristendomen en större utbredning genom att den som östgötarna valde till konung, Sverker I, hyllades även i andra delar av landet. Under hans tid anlades ett av Sveriges första kloster vid Alvastra, en ort där Sverkerätten ofta vistades, och där betydande fynd från hans tid har grävts fram.
Östgötaslätten är den flacka och i hög grad uppodlade slättbygd som sträcker sig genom hela den centrala delen av landskapet Östergötland. Den avgränsas i norr av en brant förkastningsbrant i höjd med städerna Motala och Norrköping, tillsammans med sjöarna Boren, Roxen och Glan. Norr om denna gräns ligger de stora skogsområden, däribland Tylöskogen och Kolmården, vilka avgränsar landskapet från Södermanland och Närke norr därom. I söder vidtar ett skogs- och bergsområde med nordsydliga erosionsdalar, vilket höjer sig mot söder åt Hålaveden och de sjörika sydliga skogsbygderna som längst i söder avgränsar landskapet mot Småland. Här ligger sjöarna Sommen, Åsunden och Yxningen. I väster ligger sjön Vättern och i öster den sönderskurna Östgötaskärgården. Merparten av landskapets större och äldre städer till på eller kring slättbygderna. Området har varit bebott sedan stenåldern och kom under medeltiden att utgöra en av de tre centralbygder som sedermera kom att forma konungariket Sverige.
Östgötaslättens kärnområde sträcker sig i en triangel mellan Ödeshög, Motala och Linköping. Här är slätten som bredast, c:a 30 km, och nästan helt flack. Endast det 240 meter höga Omberg vid Vätterns strand utgör en avvikelse. Bortsett från sjöarna kring slättens kanter finns nästan inga andra sjöar, undantaget den grunda fågelsjön Tåkern utanför Vadstena. Berggrunden består i hög grad av yngre kalksten, vilket ger slätten en del kalkrika kärrmarker. Jordmånen består av lerjordar, vilka bildades under en Östersjöns tidiga historia när det s.k. Yoldiahavet täckte området under slutet av den senaste istiden. De nordliga sjöarna är de sista resterna av en havsvik som kom att sträcka sig från Bråviken ända in till Vättern.
Hämtat från http://sv.wikipedia.org